Vad är klinisk forskning?
Medicinsk praxis bygger på förebyggande, diagnostiska och terapeutiska interventioner vars effektivitet (fördelar) och säkerhet (avsaknad av oönskade effekter) måste bevisas genom rigorös medicinsk forskning.
Preklinisk forskning är medicinsk forskning som utförs i ett laboratorium utan direkt medverkan av patienter och som syftar till att samla in preliminära uppgifter om säkerhet och effekt, medan klinisk forskning involverar människor i så kallade ”kliniska studier” och syftar till att utvärdera effekt och säkerhet av terapeutiska interventioner i den kliniska miljön.
Kliniska studier
Vissa kliniska studier är observationsstudier, vilket innebär att forskarna observerar den ”naturliga utvecklingen” hos patienter som behandlas enligt rutinmässig klinisk praxis (vårdstandard) genom att samla in data om behandlingsresultat och annan patient- och sjukdomsinformation Dessa studier kallas också icke-interventionella eller icke-experimentella.
Andra kliniska studier är däremot experimentella (eller interventionella) och kallas kliniska prövningar.
När det råder osäkerhet om vilken behandling som är bäst för ett visst hälsotillstånd behövs kliniska prövningar. Detta tillstånd kallas ”klinisk jämvikt”. Kliniska prövningar är den mest tillförlitliga metoden för att bedöma effektiviteten och säkerheten hos interventioner, så att man kan fastställa vilken intervention som ska användas i klinisk praxis. Det finns olika typer av kliniska prövningar, beroende på forskningsfrågan och tillämpad metodik.
I vissa kliniska prövningar testas den nya interventionen utan jämförelser. Detta beror på prövningens syfte och fas (se ”Faser i kliniska prövningar” och figur 1). I detta fall definieras studien som okontrollerad eller enarmad studie.
För att undvika otillbörlig påverkan från forskaren vid bedömningen av interventionens effekt och/eller rapporteringen av patienternas symtom och resultat kan tilldelningen till interventions- eller kontrollarmen vara blindad eller maskerad. Om varken läkaren eller patienten känner till vilken behandlingsarm som tilldelats kallas den kliniska prövningen ”dubbelblind” eller ”dubbelmaskerad” (se ”blindning eller maskering”). I öppna prövningar är däremot alla (forskare och deltagare) medvetna om vilken behandlingsarm som har tilldelats. (Se blinda och dubbelblinda studier).
Typer av kliniska prövningar
Kliniska prövningar gör det möjligt att jämföra en ny behandling (experimentell) med en annan som redan används i klinisk praxis (kontroll) för att behandla det hälsotillstånd som studeras. Dessa kallas kontrollerade kliniska prövningar.. I vissa fall är den experimentella behandlingen inte ny och har redan godkänts för andra hälsotillstånd. I andra fall, där ingen standard är tillgänglig, kan kontrollbehandlingen vara placebo, dvs. användning av ett inaktivt ämne. I kontrollerade kliniska prövningar fördelas patienterna till den grupp som får den nya behandlingen (försöksgrupp) eller till den grupp som får kontrollbehandlingen (kontrollgrupp). Forskare använder ofta termen ”arm” för att definiera dessa patientgrupper. När fördelningen sker slumpmässigt (slumpmässigt, som att kasta ett mynt) kallas studierna för randomiserade kontrollerade prövningar (se ”Randomisering”). Syftet med slumpmässig fördelning är att bilda grupper som liknar varandra, så att skillnaderna mellan de två grupperna när det gäller slutresultaten beror på de olika interventionerna som de fått och inte på redan befintliga skillnader.
I vissa kliniska prövningar testas den nya interventionen utan jämförelser. Detta beror på prövningens syfte och fas (se ”Faser i kliniska prövningar” och figur 1). I detta fall definieras studien som okontrollerad eller enarmad studie.
För att undvika otillbörlig påverkan från forskaren vid bedömningen av interventionens effekt och/eller rapporteringen av patienternas symtom och resultat kan tilldelningen till interventions- eller kontrollarmen vara blindad eller maskerad. Om varken läkaren eller patienten känner till vilken behandlingsarm som tilldelats kallas den kliniska prövningen ”dubbelblind” eller ”dubbelmaskerad” (se ”blindning eller maskering”). I öppna prövningar är däremot alla (forskare och deltagare) medvetna om vilken behandlingsarm som har tilldelats. (Se blinda och dubbelblinda studier).
Studieprotokoll. Etikkommitté och informerat samtycke
När forskare genomför en klinisk studie måste de alltid följa en skriftlig plan, även kallad ”studieprotokoll”. Protokollet definieras innan studien påbörjas och innehåller en detaljerad beskrivning av studiens mål, utformning, metodik, organisation och genomförande(länk till ordlistan “Protokollet”)
Alla kliniska studier måste godkännas av en Etikkommitté (länk till ordlistan Etikkommitté) innan patienter börjar rekryteras. Etikkommittén är en tvärvetenskaplig expertgrupp som utvärderar forskningsprotokollet ur vetenskaplig och etisk synvinkel.
För att patienten ska kunna besluta om att delta i en klinisk studie ska läkaren ge patienten ett dokument med all information om studien. Om patienten frivilligt beslutar att delta måste formuläret om informerat samtycke skrivas under och dateras. se “Informerat samtycke”
Faser i kliniska prövningar
Ett nytt läkemedel genomgår flera testfaser under sin kliniska utvecklingsprocess. Om en fas visar att läkemedlet har en acceptabel toxicitetsnivå i förhållande till den förväntade nyttan kan den efterföljande försöksfasen inledas.
Varje fas har olika inriktning:
Fas 1-studier testar om en ny behandling är ofarlig och svarar på frågan: ”Är den säker?” Dessa studier utförs vanligtvis på ett begränsat antal friska frivilliga individer. Vissa fas 1-studier (t.ex. inom onkologi) är dock inriktade på patienter snarare än friska människor. Det främsta syftet är att bedöma eventuella biverkningar av behandlingen samt var och hur de uppträder.
Fas 2-studier testar behandlingens terapeutiska aktivitet (dvs. dess förmåga att ge önskade effekter på människokroppen) och svarar på frågan: ”Vad har den för effekt?” De utförs på en större grupp deltagare, friska personer eller patienter.
Fas 3-studier testar den nya behandlingens effektivitet och svarar på frågan: ”Fungerar den?” I den här fasen jämförs den nya behandlingen med standardbehandlingen eller med placebo för att testa dess effektivitet och biverkningar, vanligtvis genom en randomiserad kontrollerad studie i utvalda patientgrupper.
Fas 4-studier äger rum när läkemedlet har godkänts av tillsynsmyndigheterna och är tillgängligt på marknaden. Syftet med denna fas är att hitta mer information om långsiktiga fördelar och biverkningar vid utbredd användning i klinisk praxis. De svarar på frågan ”Fungerar det i klinisk praxis?”
Korgstudier
Korgstudier är en ny typ av kliniska prövningar som fokuserar på behandling av cancerpatienter med en viss genetisk mutation eller molekylär profil i syfte att utvärdera en riktad behandling. Korgstudier använder ofta en metod som kallas “enarmad”, vilket innebär att man utvärderar effekten av ett läkemedel utan att använda en jämförelsegrupp ((länk till avsnittet Bob-studier ). Om du vill veta mer om kliniska studier kan du titta på den animerade kortfilmen som utformats och producerats inom det EU-finansierade ECRAN-projektet: https://vimeo.com/69337236.
Kliniska prövningar: viktiga saker du bör veta
- “Nya behandlingar” är inte nödvändigtvis bättre än standardbehandlingar när det gäller effektivitet och säkerhet.
- Patienter bör väljas till en klinisk prövning om de sannolikt kommer att ha störst nytta av den nya behandlingen.
- Av etiska skäl är det inte tillåtet med placebokontrollgrupper om det redan finns en standardbehandling som patienterna kan använda sig av. I sådana fall ska den bästa tillgängliga standardbehandlingen användas som kontroll.
- Kliniska prövningar styrs av internationella riktlinjer och lagkrav för att skydda deltagarna och garantera deras säkerhet.
- Innan kliniska prövningar genomförs med patienter måste flera studier (vanligtvis indelade i ”faser”) ha genomförts i laboratorier – inom laboratorieforskning och preklinisk forskning. Om dessa studier ger tillfredsställande resultat testas läkemedlet i kliniska prövningar. Det slutgiltiga målet med en klinisk prövning är att ta resultaten från laboratoriet till kliniken och att omvandla den forskning som bedrivs i laboratorier till konkreta sätt att hjälpa patienter.
Hur kan jag hitta rätt klinisk prövning för mig?
Om du funderar på att delta i en klinisk prövning är det första och enklaste steget att fråga din läkare, eftersom din läkare känner till ditt sjukdomstillstånd, vet allt om dina provsvar och kan hänvisa dig till de lämpligaste prövningarna på lokala sjukhus, forskningscentra eller universitet.
Att träffa andra personer som har fått samma diagnos är också ett bra sätt för att få information. Patientföreningar är vanligtvis mycket hjälpsamma och du kan få information direkt på deras webbplatser.
Du kan också göra en sökning i ett register över kliniska prövningar som innehåller kliniska studier som genomförs runt om i världen (https://www.clinicaltrials.gov/ ) eller kliniska prövningar som genomförs på europeisk nivå (https://www.clinicaltrialsregister.eu/ctr-search/search.)..). För varje studie kan du läsa en sammanfattning av studieprotokollet, ta reda på var studierna äger rum och få specifik kontaktinformation. Om du hittar en klinisk prövning som du kan vara intresserad av bör du prata om den med din läkare.
Gå alltid igenom hela processen för informerat samtycke innan du fattar ditt slutgiltiga beslut. Även om det kan vara en tidskrävande process är det viktigt att se till att du förstår vad du skriver under på.
Källa: ECRAN – European Communication on Research Awareness Needs – ett projekt som finansieras av Europeiska unionens sjunde ramprogram.
